farmor

Detta är sant - den farmor vi känt har varit borta så länge, så länge. Hennes stora fasa var att bli sittande på det viset men nu är hon fri. Varje gång jag tänker på henne så ser jag henne framför mig i sin lusekofta och röda träskor i Olofsbo:)) Det är så jag vill se henne och minnas henne. Det är lustigt - massa minnesfragment som poppar upp som man trott man glömt bort - viktiga och oviktiga. Det är väl det som gör oss odödliga - alla spår som sätts i andra människor i väven av relationer genom livet.
Massa, massa kramar fr mamzor
Hanna, min kära flicka. Så vackert du skriver, jag är alldeles övertygad om att farmor och farfar vandrar hand i hand på stranden nu.
Goá Hanna, en stilla tår faller när jag läser dina kloka ord!
I vår familj har vi en till som fått ro, Baka gick bort lugnt och stilla i måndags kväll.
Var rädda om varandra på den härliga redan ni nu ska ut på!
Kramizar i massor!
Tack för dina fina ord Johanna. Jag ser mamma framför mig inte i lusekofta och träskor utan i sin vita badrock på väg till eller ifrån morgondoppet. Jag tror som Emma sa igår att mamma och pappa är tillsammans igen.
Hoppas ni får en fantastisk resa!!
Kramar från oss i Öjersbo