bland molnen inom kortkortkort
Nu ar vi pa flygplatsen i singapore. Vi hittade ett horn dar man fick femton minuter gratis internettid :) Allting kanns sa himla konstigt overkligt. Att kunna saga VI SES SNART
♥
♥
the sky is unlimited
(inte)Okej. De senaste -ehum- veckorna har vi levt mycket knapert och internet har varit för dyrt att unna sig. Så är det, kort och gott. Vi har kämpat som renodlade backpackers för att sträcka ut resan så långt som det bara har gått men nu är gränsen nådd. Vi kommer hem den sextonde mars och inte en dag senare. Vemodigt och sorgligt, ja! Befriande och fantastiskt, ja! Igår tog vi farväl av bondi, sydney och australien och sade hej till singapore. Japp, australien tillhör det förflutna och nuet har fått en ny scen att framträda på. Hittills, en ofattbar show! Och vi deltar, jag och richard.
Tre veckor alltså, sedan senaste inlägget. Det har hunnit hända en del, minsann. Hm.. okej vi hade precis kommit till yamba. Vårt kära yamba. Där bodde vi på grymmaste hostelet på hela resan (vad som hände med att sova i bilen? jo, det gick inte att fälla sätet ordentligt, det var stenhårt, det stack upp metallsaker, det blev övervarmt tidigt på morgonen när solen gått upp och det var extremt trångt att ligga två personer i ett bilbagage med packning och två stora surfbrädor). Vi bodde i yamba i elva dagar: surfade minst en gång varje dag, nattvandrade med kängurus (eller i alla fall så stod de bara några meter ifrån oss utan att röra en fena. Stirrandes), såg delfiner som surfade, hoppade från en elvameterhög klippa och mådde bra. Från yamba åkte vi till byron bay och sålde brädorna för att sedan åka vidare till surfers paradise - mjau vilken stad! En lång strand alldeles metervis nedanför storstadens höghus, unikt (tror jag).
I surfers paradise var vi bara över dagen, tyvärr. Bilen skulle återlämnas nästa dag i brisbane så vi sov i bilens framsäte på en bensinmackparkering i närheten av bilfirman (OBSERVERA! Det kan förvisso inte kringgått någon, att jag som tio dagars aktiv körkortsinnehavare kört i vänstertrafik. Det ni). Samma dag som bilen lämnades tillbaka tog vi bussen upp till Airlie Beach, varifrån vi seglade ut med en katamaran (camira hette den nu, men hade tidigare hetat tsunami fast bytt i respekt till katastrofen av samma fenomen) över en hel dag. Vi fick snorkla (i stora barriärrevet!), lata oss på däck, äta jättegod bbq-buffét och bara vara på en strand som hette whitehaven beach (tack för tipset emelie*). De hade tagit med en stor bag med massa olika bollar till stranden, alltså basketbollar, fotbollar, handbollar, tennisbollar.. och vad jag kände mig som en överenergisk hundvalp! Jag gick loss på alla bollar och vilken känsla, jag saknar handbollen. Det var, särskilt då, inte att tveka över.
Från Airlie Beach tog vi bussen raka vägen upp till townsville (för övrigt en av de fulaste städerna jag sett oh upplevt) bara för att flyga tillbaka till sydney och bondi. Ett långsamt farväl under tre dagars tid. Och fortsättningen känner ni, vi tog oss till scenen som i nuet kallas nu. Singapore, renheten.
