JOHANNA

Jag kom på att jag nästan hade glömt av att visa er bilder från Jervis bay som jag lovade. Fast bara nästan för jag kom ju ihåg det nu :)


UNDERBART!

Look! Over there (pointing), it's a kangaroo.

Richard gästbloggar:

 

Vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Jag känner redan nu att det här var en av de sämsta idéerna jag fått. Värre än när jag skulle pröva vara vegetarian i en vecka i skolan och det blev biff till lunch på tisdagen.  That’s the end of that story.

 

Johanna stretchar (eller så härjar hon bara) på golvet. Imponeras varje gång över hennes vighet. Det är lite som ett skådespel. Som gorillaungen på Taronga Zoo. Man undrar vad som ska komma härnäst.

 

I dag: Varmt. Jättevarmt. För varmt! Började med att surfa. Sen dess har vi ätit frukost, sett på Monsters Inc och läst. Johanna var en sväng förbi Junction också. Jag var för klibbig och dåsig för att orka röra mig. Nu har vi det tråkigt. Trååkigt. Längtar iväg att börja resa runt!

 

Det var tristessen som frammanade denna korkade idé; ”Jag kan ju gästblogga på din blogg!”, tummen upp, käck ton, glad i hågen, och jag äter upp mina ord så långsamt, så långsamt.

 

Fjärde styckeindelningen och jag har ännu inte skrivit något vettigt. Jag brukar styckeindela för mycket för att breda ut texter. Lärare klagar sällan om de är åt det hållet, även om de borde. Jag skrev en gång en alternativ fortsättning på ”Robinson Crusoe” (precis när han träffat Fredag) som skoluppgift i sjuan. Man fick skriva max en sida. Tyvärr sprudlade jag av idéer och upplägg så det slutade med att jag fick dra ut marginalerna och sänka till storlek nånstans >10 (whatever) och ta bort alla styckeindelningar. Texten fick precis plats! Det var ett fint, rektangulärt stycke svart massa mot en vit bakgrund. Jag tyckte jag var grym! Hade kämpat länge med den texten. Så fick jag tillbaks mitt verk och i marginalen stod med stora bokstäver ”STYCKEINDELNINGAR!”. Inringat var det också. Sen dess gör jag alltid miljarder styckeindelningar och har sluppit klagomål alltsedan.

 

5

 

Nej, det blir nog inte bättre en såhär. Jag ger upp. Nu har jag i alla fall gjort fem saker i dag. Och det här blev väl en liten ansenlig mängd text trots allt.

 

Peace/

Richard

 

"Rattus Norvegicusm", enligt "Liftarens guide till galaxen" jordens intelligentaste varelse.

Tålamod är en fiskares bästa vän, har jag både hört och erfarit. Tydligen så är det också en mycket god vän till surfaren, har jag själv fått upptäcka. Jag och richard har bestämt oss för att gå in för att verkligen lära oss, så nu "surfar" vi varje eller varannan dag. Det är grymt. Men det kräver tålamod, som sagt, i två avseenden. Tålamodet som alltid hör inlärningen av någonting främmande till och också det jag tidigare pratade om, VÄNTAN. Precis som fiskaren måste tåla att vänta på napp måste surfaren tåla att vänta på en duglig våg att fånga.   

Jag känner mig som ett vidöppet fönster och jag välkomnar vindarna in i det som jag kallar mitt hus. Jag vill veta mer om dem, kunna höra vad de viskar om.

Hejdå Glick's cakes & bagels! En vecka av frihet. En oändligt lång vecka, helt sjukt. Jag känner mig förvirrad - hur har det gått till? Vi har gjort så himla mycket att det inte går att förstå hur allting lyckats rymma på bara sju ynka dagar och knappt det. De flög hem igår så det är färre ändå. Richards föräldrars sista vecka och massa "måste se och hinna göra". Vi har varit på zoo, på aquarium, solat och badat på olika stränder runtom bondi, hyrt bil och besökt en strand i norra delen av sydney (palm beach), hyrt bil och kört söderut till Jervis bay som ligger en bit utanför sydney (sydney är verkligen en ofattbart stor stad, är man utanför sydney så har man kört långt). Jag ska berätta mer om Jervis bay någon dag. Det måste jag lova för jag vill att ni ska veta. EN UPPLEVELSE BORTOM ALLT. Äsch jag kan lika gärna berätta för er nu, även om jag inte kan visa er några bilder nu men dem ska ni också få se. Bukten (Jervis bay) sträckte sig inom ett naturreservatområde och delades i åtta stränder. Stranden som vi helt slumpmässigt valde var.. wow! Helt obevakad, orörd och bara alldeles lagom lite folk. Det finns vilda delfiner där och mest troligt hade richard turen att se en. Vi såg en pelikan och EN VILD KÄNGURU! Jag var jättenära den och jag har bildbevis. Sanden var kritvit, dessutom. Så nu vet ni. Förresten så var vägen dit en upplevelse i sig, krokiga vägar, höga berg och fina utsikter.    

Eucalyptus (de "ömsar" bark)

Linbana över skogen

the three sisters


Psst! Jag har lagt till några bilder i mitt födelsedagsinlägg

Igår var jag, richard och hans föräldrar uppe och vandrade vid blue mountains. Det är en turistattraktion så kanske att säga att vi var där och vandrade är något förskönande, what so ever DET VAR ENASTÅENDE! Ni ska få se bilder, för det måste ni. För att nästan förstå. 

Det kändes konstigt att inte dela den med siss, dagen i sig alltså. Födelsedagen delar vi ju alltid. No matter what. Och vad jag tänkte på det, hela dagen verkligen, hur himla konsigt det var att jag hann vara tjugo år i hela tio timmar innan hon blev det. Fast tänker man närmare på det så är det ingenting konstigt alls faktiskt, för nu är ju alltid nu oavsett var på jorden man befinner sig. Ögonblicken är inte tidsberoende i och med att tiden så som vi ser den i år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder är någonting som vi, människan, uppfunnit bara för att skapa någon sorts ordning i kaos. Och födelsen, ögonblicket då jag föddes kommer alltid att vara detsamma och det kommer aldrig att vara mer än en minut före ögonblicket då sofie föddes. I år stod solen bara litet annorlunda i förhållande till vad jag är van vid.

Bättre aldrig än sent, fast tvärtom. 

Spana in det här(http://au.youtube.com/watch?v=2zrwDZ00c8s&feature=related) och känn in att vi var där! 

Jag får lön varje fredag = idag räknade jag ut antal jobbade timmar den här veckan. 52 blev det. Okej, ingen bortförklaring men en förklaring till dålig uppdatering. Det har strulat en massa på jobbet nu i veckan så jag har fått rycka in och styra upp, poliser och grejer, Jag vet inte om jag vågar blogga om detaljerna för jag vill inte hänga ut någon om polisen skulle googla alla anställda på Glick's namn, hitta min blogg, låta den gå genom google-translation och få tag på nyckelinfo (richards teori om vad som -skulle kunna- inträffa är inte alls långsökt, haha). Nej, men ärligt talat så orkar jag inte förklara. Värst av allt var i alla fall att jag fick ställa upp och öppna caféet alldeles ensam klockan sju på nyårsdagens morgon; ni skulle ha tänkt på stackars johanna på andra sidan jorden vid tolvslaget då hon hade varit uppe och jobbat i hela tre timmar redan. Jag tänkte på er. ♥