farmor

Igår gick min farmor bort. Hon har varit levande död i över tio år, visst låter det hemskt men vi förlorade henne då. Själsligt. När min pappa ringde igår var det därför mer lättande än ledsamt; man känner sig litet lättare nu när man vet att den själ, farmors själ, som vi inte kunnat nå på över tio år har fått ro. Den måste ha varit rastlös i en kropp där den fysiska oförmågan hindrat från att kunna uttrycka sig. Rastlös och frustrerad. Under tiden som farfar levde var den ettrig också, farmors själ, för visst kämpade den då och lyckades ibland under små, korta ögonblick att trotsa alla hinder och nå fram. Små, korta ögonblick av kontakt. När farfar dog så verkade hennes själ ge upp, den slutade att kämpa och mycket det gör tanken på att den nu har fått ro till en så fin, behaglig en. Farmor och farfar är förhoppningsvis också tillsammans igen, borta dit hon gick igår.


Jag och richard tände varsitt ljus för farmor igårkväll

Kommentarer
Postat av: Mamma

Detta är sant - den farmor vi känt har varit borta så länge, så länge. Hennes stora fasa var att bli sittande på det viset men nu är hon fri. Varje gång jag tänker på henne så ser jag henne framför mig i sin lusekofta och röda träskor i Olofsbo:)) Det är så jag vill se henne och minnas henne. Det är lustigt - massa minnesfragment som poppar upp som man trott man glömt bort - viktiga och oviktiga. Det är väl det som gör oss odödliga - alla spår som sätts i andra människor i väven av relationer genom livet.



Massa, massa kramar fr mamzor

2009-02-05 @ 10:32:21
Postat av: Pappa

Hanna, min kära flicka. Så vackert du skriver, jag är alldeles övertygad om att farmor och farfar vandrar hand i hand på stranden nu.

2009-02-05 @ 13:21:56
Postat av: Eva

Goá Hanna, en stilla tår faller när jag läser dina kloka ord!

I vår familj har vi en till som fått ro, Baka gick bort lugnt och stilla i måndags kväll.

Var rädda om varandra på den härliga redan ni nu ska ut på!

Kramizar i massor!

2009-02-05 @ 17:27:23
Postat av: Inger

Tack för dina fina ord Johanna. Jag ser mamma framför mig inte i lusekofta och träskor utan i sin vita badrock på väg till eller ifrån morgondoppet. Jag tror som Emma sa igår att mamma och pappa är tillsammans igen.

Hoppas ni får en fantastisk resa!!

Kramar från oss i Öjersbo

2009-02-05 @ 22:36:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0