bland molnen inom kortkortkort
Nu ar vi pa flygplatsen i singapore. Vi hittade ett horn dar man fick femton minuter gratis internettid :) Allting kanns sa himla konstigt overkligt. Att kunna saga VI SES SNART
♥
the sky is unlimited
(inte)Okej. De senaste -ehum- veckorna har vi levt mycket knapert och internet har varit för dyrt att unna sig. Så är det, kort och gott. Vi har kämpat som renodlade backpackers för att sträcka ut resan så långt som det bara har gått men nu är gränsen nådd. Vi kommer hem den sextonde mars och inte en dag senare. Vemodigt och sorgligt, ja! Befriande och fantastiskt, ja! Igår tog vi farväl av bondi, sydney och australien och sade hej till singapore. Japp, australien tillhör det förflutna och nuet har fått en ny scen att framträda på. Hittills, en ofattbar show! Och vi deltar, jag och richard.
Tre veckor alltså, sedan senaste inlägget. Det har hunnit hända en del, minsann. Hm.. okej vi hade precis kommit till yamba. Vårt kära yamba. Där bodde vi på grymmaste hostelet på hela resan (vad som hände med att sova i bilen? jo, det gick inte att fälla sätet ordentligt, det var stenhårt, det stack upp metallsaker, det blev övervarmt tidigt på morgonen när solen gått upp och det var extremt trångt att ligga två personer i ett bilbagage med packning och två stora surfbrädor). Vi bodde i yamba i elva dagar: surfade minst en gång varje dag, nattvandrade med kängurus (eller i alla fall så stod de bara några meter ifrån oss utan att röra en fena. Stirrandes), såg delfiner som surfade, hoppade från en elvameterhög klippa och mådde bra. Från yamba åkte vi till byron bay och sålde brädorna för att sedan åka vidare till surfers paradise - mjau vilken stad! En lång strand alldeles metervis nedanför storstadens höghus, unikt (tror jag).
I surfers paradise var vi bara över dagen, tyvärr. Bilen skulle återlämnas nästa dag i brisbane så vi sov i bilens framsäte på en bensinmackparkering i närheten av bilfirman (OBSERVERA! Det kan förvisso inte kringgått någon, att jag som tio dagars aktiv körkortsinnehavare kört i vänstertrafik. Det ni). Samma dag som bilen lämnades tillbaka tog vi bussen upp till Airlie Beach, varifrån vi seglade ut med en katamaran (camira hette den nu, men hade tidigare hetat tsunami fast bytt i respekt till katastrofen av samma fenomen) över en hel dag. Vi fick snorkla (i stora barriärrevet!), lata oss på däck, äta jättegod bbq-buffét och bara vara på en strand som hette whitehaven beach (tack för tipset emelie*). De hade tagit med en stor bag med massa olika bollar till stranden, alltså basketbollar, fotbollar, handbollar, tennisbollar.. och vad jag kände mig som en överenergisk hundvalp! Jag gick loss på alla bollar och vilken känsla, jag saknar handbollen. Det var, särskilt då, inte att tveka över.
Från Airlie Beach tog vi bussen raka vägen upp till townsville (för övrigt en av de fulaste städerna jag sett oh upplevt) bara för att flyga tillbaka till sydney och bondi. Ett långsamt farväl under tre dagars tid. Och fortsättningen känner ni, vi tog oss till scenen som i nuet kallas nu. Singapore, renheten.
yamba
Igar natt flog vi tillbaka till brisbane. Igar hamtade vi upp en bil som vi hyrt och korde ner till yamba. Grym surfing har! Jag vill ha mycket av det. Nu sover vi i en bil tva veckor framat. Richards mobil ar dod och min mobil ar det snart, vi har inte riktigt lyckats klura ut annu hur vi ska losa det men nu vet ni. Aven om ni inte far tag pa mig genom min doda mobil sa vet ni att jag ar levande och mar bra :)
(forlat att jag ar sa kort och extremt dalig pa att uppdatera vad vi gor, ar och ser. jag gor sa gott som jag kan)
Margaret river
I fredags vaknade vi och trodde att vi hade varldens biltur framfor oss. Att vi skulle hyra bil och kora tvars igenom hela landet. Allt var uthyrt, ingenting var lamnat kvar at oss. FAIL. Vi gick till tagstationen; vi stod still men tagen visste vi var i rorelse. Vi pekade ut en stad pa kartan, laste liten om den. En halvtimma senare (efter att ha stressat pa ett tag som tog oss till east perth) satt vi pa en buss mot den utvalda, Margaret river. Sa, nu befinner vi oss i sydvastra australien och vad jag onskar att jag hade bilder att visa. Jag tror att ni forstar vad jag forsoker att saga, att precist formulera vore overflodigt.
ps. Vastkustens solnedgangar! Rott och hav och massa vackert
Dag for dag
Fredag: Vi tog bussen fran sydneys centralstation och akte hela kvallen och natten.
Lordag: Klockan atta pa morgonen hoppade vi av i en liten stad som heter Ballina, vacker men tyst som i graven. Har fick vi se vilda delfiner och bada bland stingrockor (de var minst en meter i diameter!). Stingrockor ar dodligt giftiga men dessa var for sma(!) for att giftet skulle kunna doda. Vi insag nar vi var i Ballina att vi akt forbi en del strander som vi hade velat stanna och surfa pa. Vi funderade pa att ta en annan buss tillbaka men det kandes segt att aka bakat och dessutom behova betala extra (vi har kopt en bussbiljett som gar fran sydney till cairns dar vi under sextio dagar har chansen att hoppa pa och av hur mycket och var vi vill). Hur som helst bestamde vi att det basta skulle vara nu att aka forbi alla strander som vi ville stanna pa och aka hela vagen upp till Brisbane, for att dar kopa en bil som vi kunde ta oss tillbaka smidigt och billigt med.
Sondag: Vi solade och badade och akte bodyboard. Vi hade det skont, helt enkelt.
Mandag: Vi tog bussen upp till Brisbane, en stad som jag verkligen tyckte om och trivdes i. Brisbane var grymt. Under eftermiddagen sokte vi pa internet efter begagnade bilar att kopa och tips och fakta om hur bilkop gar till, det visade sig vara mer komplicerat an vad vi trodde och skulle dessutom innebara en stor risk om nagonting skulle handa med bilen. Vi bestamde oss for att hyra istallet och hittade ett foretag dar det rackte att man fyllt arton for att fa hyra och kora - perfekt! Vi sov pa ett enormt skabbigt hostel.
Tisdag: Vi checkade ut tidigt och tog bussen till biluthyrningens kontor en bit utanfor Brisbanes innerstad. Allt var fullbokat! Vi forsokte med andra foretag men MAN MASTE HA FYLLT TJUGOETT. Blablabla. Vi betamde oss da for att fortsatta med bussen upp till Cairns, men sjalvklart var det fullbokat for dagen och man kunde dessutom inte komma hela vagen till Cairns pa grund av oversvamningar. Idetorka. Vips sa satt vi och vantade pa ett plan till andra sidan australien, till Perth. Fraga mig inte hur det gick till.. vi liksom bara catchade en taxi och akte till flygplatsen. Fragade om de hade nagra biljetter. I Perth var vi redan samma kvall, planet gick vid atta och vi var framme vid tolv (Perth-tid, nu ar vi bara atta timmar fore er dar hemma). Vi hade sjalvklart inte ordnat med nagot boende sa vi sov pa golvet pa flygplatsen.
Onsdag: Vi tog bussen tidigt imorse till Scarborough, som ligger vid kusten i Perth. Har har vi checkat in pa ett helt okej hostel. Jag ser fram emot en mjukare natt :)
Min internettid ar slut om fem minuter sa jag maste sluta har. Tyvarr. Nu fick ni bara en kort snabbresume men jag hoppas att ni nojer er tills vidare. VI HAR DET GRYMT
So long!
Nu gar bussen mot cairns om knappt tva timmar. Vi vet fortfarande inte vart forsta stoppet blir, men det loser sig under kvallen/natten. Vi hors snart, fran nagonstans
farmor
Igår gick min farmor bort. Hon har varit levande död i över tio år, visst låter det hemskt men vi förlorade henne då. Själsligt. När min pappa ringde igår var det därför mer lättande än ledsamt; man känner sig litet lättare nu när man vet att den själ, farmors själ, som vi inte kunnat nå på över tio år har fått ro. Den måste ha varit rastlös i en kropp där den fysiska oförmågan hindrat från att kunna uttrycka sig. Rastlös och frustrerad. Under tiden som farfar levde var den ettrig också, farmors själ, för visst kämpade den då och lyckades ibland under små, korta ögonblick att trotsa alla hinder och nå fram. Små, korta ögonblick av kontakt. När farfar dog så verkade hennes själ ge upp, den slutade att kämpa och mycket det gör tanken på att den nu har fått ro till en så fin, behaglig en. Farmor och farfar är förhoppningsvis också tillsammans igen, borta dit hon gick igår.
Jag och richard tände varsitt ljus för farmor igårkväll
tvillingar ute i världen
Igår flög hon, min siss. Mot sitt äventyr ÄNTLIGEN. Imorse sms:ade vi:
Siss: "JAG ÄR HÄR, PÅ FLYGPLATSEN! Jag och fyra andra svenska tjejer. hello africa =D... ('v')"
'hanna: "Du är den modigaste som jag vet. Heja siss. HEJA LIVET!"
Siss: "JAAAA SKRIVER UNDER PÅ DET. LIVET ÄR MÄKTIGT! siss('v')hanna"
det ni
Att arkitekten är dansk känner väl de flesta till, men visste ni att kaklet på operan i sydney är från sverige?
surfa, sola, bada, upptäcka, utforska under tja.. en period
Idag kommer emelie och pernilla tillbaka från tokyo. De har varit där i tio dagar ärlikamed jag och richard har haft en hel lägenhet alldeles för oss själva i tio dagar. Jag förstår inte riktigt vart dagarna har tagit vägen, har vi verkligen fördrivit dem? Det känns inte så, inte som tio. Det är väl så det är när man verkligen lever, man tappar all uppfattning om tid. Det blir oviktigt. Allting klumpas ihop och man vet bara att det gått en period av någonting, lycka i mitt fall. För uppenbarligen så har vi fördrivit dessa dagar men de hade lika gärna kunnat vara tre i antal som hundra, jag hade mest troligt inte märkt någon skillnad. Det har gått en period av lycka. Punkt.
Perioden har låtit föda en plan. Vi startar på fredag från sydney (det är givet) och tar buss upp till cairns. Vi kan hoppa av och hoppa på bussen var vi vill och hur många gånger vi vill under vägen. I cairns stannar vi ett tag och snorklar i barriärrevet och så vidare för att sedan flyga till darwin. Området kring darwin kallas "kakadoo national park" och ska tydligen vara helt otroligt vackert och dit vill vi ut och vandra. När vi har gjort darwin har richard hunnit fylla tjugoett och vi kan äntligen hyra bil! Då bilar vi längs västkusten hela vägen ned till perth. Därifrån flyger vi tillbaka till sydney varifrån planet hem går. Det är det. Vår plan och förhoppningsvis vårt äventyr. Planen är emellertid inte en sluten cirkel utan en linje. Det betyder att vi kan vika av, byta riktning och tillochmed vända om. Ja, den är fullständigt föränderlig.
Rent geografiskt blir resan en sluten cirkel, visst
BOB!
klockren. jag och richard dog
http://au.youtube.com/watch?v=kHcBWkhqGy8
hahahahh GET
Kritvit sand och nyfiken bäbiskänguru
I rastlöshetens namn
Richard gästbloggar:
Vet inte riktigt vad som förväntas av mig. Jag känner redan nu att det här var en av de sämsta idéerna jag fått. Värre än när jag skulle pröva vara vegetarian i en vecka i skolan och det blev biff till lunch på tisdagen. That’s the end of that story.
Johanna stretchar (eller så härjar hon bara) på golvet. Imponeras varje gång över hennes vighet. Det är lite som ett skådespel. Som gorillaungen på Taronga Zoo. Man undrar vad som ska komma härnäst.
I dag: Varmt. Jättevarmt. För varmt! Började med att surfa. Sen dess har vi ätit frukost, sett på Monsters Inc och läst. Johanna var en sväng förbi Junction också. Jag var för klibbig och dåsig för att orka röra mig. Nu har vi det tråkigt. Trååkigt. Längtar iväg att börja resa runt!
Det var tristessen som frammanade denna korkade idé; ”Jag kan ju gästblogga på din blogg!”, tummen upp, käck ton, glad i hågen, och jag äter upp mina ord så långsamt, så långsamt.
Fjärde styckeindelningen och jag har ännu inte skrivit något vettigt. Jag brukar styckeindela för mycket för att breda ut texter. Lärare klagar sällan om de är åt det hållet, även om de borde. Jag skrev en gång en alternativ fortsättning på ”Robinson Crusoe” (precis när han träffat Fredag) som skoluppgift i sjuan. Man fick skriva max en sida. Tyvärr sprudlade jag av idéer och upplägg så det slutade med att jag fick dra ut marginalerna och sänka till storlek nånstans >10 (whatever) och ta bort alla styckeindelningar. Texten fick precis plats! Det var ett fint, rektangulärt stycke svart massa mot en vit bakgrund. Jag tyckte jag var grym! Hade kämpat länge med den texten. Så fick jag tillbaks mitt verk och i marginalen stod med stora bokstäver ”STYCKEINDELNINGAR!”. Inringat var det också. Sen dess gör jag alltid miljarder styckeindelningar och har sluppit klagomål alltsedan.
5
Nej, det blir nog inte bättre en såhär. Jag ger upp. Nu har jag i alla fall gjort fem saker i dag. Och det här blev väl en liten ansenlig mängd text trots allt.
Peace/
Richard
"Rattus Norvegicusm", enligt "Liftarens guide till galaxen" jordens intelligentaste varelse.
a member of "Blue water high", I wish
Tålamod är en fiskares bästa vän, har jag både hört och erfarit. Tydligen så är det också en mycket god vän till surfaren, har jag själv fått upptäcka. Jag och richard har bestämt oss för att gå in för att verkligen lära oss, så nu "surfar" vi varje eller varannan dag. Det är grymt. Men det kräver tålamod, som sagt, i två avseenden. Tålamodet som alltid hör inlärningen av någonting främmande till och också det jag tidigare pratade om, VÄNTAN. Precis som fiskaren måste tåla att vänta på napp måste surfaren tåla att vänta på en duglig våg att fånga.
det här är inget filmtips, utan en uppmaning
Gå på bio (har den kommit till sverige?), ladda ned den, åk utomlands där den säkert går. Jag bryr mig inte om hur ni gör det men lös det; SE DEN!
